Appar & metoder för ett ökat fokus på jobbet

Tekniken i våra liv har gett oss nya superkrafter – framför allt inom arbetslivet, men också i våra privatliv! Men i en värld av ständiga intryck, oändliga valmöjligheter och notiser blir vi också lätt distraherade och splittrade.

När hjärnan utsätts för konstant stimulans får vi mindre möjlighet och utrymme att reflektera och tänka igenom våra beslut. Nicholas Carr argumenterar i boken The Shallows för att hastighet och distraktion leder till grunt (shallow på engelska) tänkande. Han utgår ifrån sig själv där han upplever att han fått en försämrad förmåga att kunna koncentrera sig på uppgifter under en längre period, som att läsa böcker och längre artiklar. Carr menar att internet till stor del ligger bakom vår tids rastlöshet och det ständiga undermedvetna sökandet efter stimulans.

Andra flaggar för att de uppsidor som tekniken ger oss sker på bekostnad av kreativiteten. För om vi vill vara kreativa är det fel att omge oss med för mycket ”brus”. Albert Einstein ska ha sagt att för att bli kreativa måste vi också vara slösaktiga med vår tid. Och frågan är om Einstein – om han hade levt i dag – hade lyckats undvika att fylla sina dagar med konstant digital stimulans. Eller om han lagt sig under ett träd, pillat sig i naveln och dagdrömt fram sina relativitetsteorier.

När vi kan fylla upp alla våra stunder med olika former av stimulans vänjer vi oss vid att aldrig behöva ha ”tråkigt”. Men att ha tråkigt kan vara bra – då kan hjärnan äntligen börja dagdrömma, ta ut svängarna och göra oss mer idérika. Att ha tråkigt kan också rusta oss för att bli mer produktiva när det väl gäller.

Henrik Jörntell, forskare i neurofysiologi, menar att ständiga koncentrationspåkallande moment kan leda till kronisk stress. Om hjärnan inte får återhämtning, nattsömn och vila så ”händer det något – oklart vad – i de så kallade nervcellskretsarna”. Och att detta i sin tur verkar leda till att hjärnvävnaden krymper (källa).

Den ”framgångsrika moderna människan”, så som vi gärna målar upp henne, tycks kunna hantera hastighet, konstant distraktion och samtidigt vara effektiv och ha en sprudlande kreativitet. Men är hon en illusion? I alla fall tycks ”många bollar i luften” och ”många järn i elden” fortfarande vara någon form av favoritord i jobbannonser och arbetsbeskrivningar som eftersöker denna bläckfiskliknande människa, ständigt redo att lösa alla problem som hamnar i hennes knä. ”Multitasking” har med digitaliseringen nått nya nivåer – nu ska vi snabbare än någonsin kunna skifta fokus, hoppa mellan flikar i webbläsaren och bocka av att göra-listor i mobilen. Vi upplever ofta att vi kommer snabbare framåt när vi multitaskar, men är det verkligen så?

Nja, studier visar snarare att vår hjärna inte är utvecklad för att kunna utföra fler komplexa uppgifter samtidigt. Kvalitén på resultatet går ner i denna upplevda hypereffektivitet. Vi lurar faktiskt våra hjärnor. Vår uppmärksamhet jämförs ibland med en ficklampa i en natt- svart trädgård. Det vi lyser upp är det vi uppfattar – resten är mörkt. Och vi kan inte lysa åt två håll samtidigt. Samma sak gäller för multitasking – vi kan bara koncentrera oss på en sak i taget. Vi kan växla fokus (ändra riktning på ficklampans ljuskägla) men bara koncentrera oss på en sak i taget.

Vi blir alltså mindre effektiva av att göra flera saker samtidigt – och vi blir dessutom mindre smarta. Psykologiprofessor Glenn Wilson har i sin forskning sett att när det ligger ett oläst mail i inkorgen så försämras vår IQ med tio nivåer. Och att den information vi tar in när vi multitaskar dessutom skickas till fel delar av hjärnan, där den sedan ofta går förlorad.

Men, tänker du kanske, finns det inte människor som har en speciell gåva att just multitaska? (eller, i alla fall att du är en av dem). Forskning gjord på Stanfords universitet har funnit att de som ägnar sig extra mycket åt multitasking – så kallade ”heavy multitaskers” – upplever själva att det får dem att prestera bättre men att de i själva verket presterar sämre än de som gör en sak i taget.

Så.

När tekniken på många sätt är obegränsad behöver vi sätta våra egna gränser. Jag har själv använt lite olika metoder för att öka mitt fokus där Pomodoro-metoden är den som fungerat bäst för mig. En metod som skapades av italienaren Francesco Cirillo på 1980-talet som ett sätt att organisera sin tid och jobba effektivt och koncentrerat i 25-minuterspass och därefter ta en paus.

En googling bort på ”Pomodoro Technique” hittar du över 300 000 träffar för mer information kopplad till metoden. Visst kan man använda en äggklocka eller timern på mobilen för att hålla koll på tiden – men det finns också en mängd appar för mobilen som dessutom också hjälper dig att sätta upp mål för dagen, fylla i “att göra-listor” och se statistik över hur många uppgifter du klarat av per dag. Några exempel på appar som är inspirerade av Pomodoro är:

Här skulle det vara väldigt intressant att veta vilka metoder och appar som funkar för dig. Posta gärna länkar i kommentarsfältet på posten som också ligger uppe på LinkedIn.

Texten ovan är delvis hämtad från min bok Digital Panik – Få koll på läget! Illustrationerna är också från boken och är gjord av Andreas Norrefjord.

Leave a Reply

Your email address will not be published.