Blotta sin själ eller åka skateboard

En intressant form av social förvirring råder & som grundar sig i att den tidigare så tydliga gränsen för “privat” och professionell” befinner sig i skakning. De sociala mediernas brutala framfart – tillika transprens – har orsakat jordskrev.

För att förklara vad vad jag menar måste jag först måla upp ett händelseförlopp.

Fas 1: Ett gäng web-fanatiker och sociala-media-älskare kommunicerar via mikroblogg. Öppen dialog men samtidigt avskärmad från resen av världen vilket skapar en känsla av trygghet i ombonat “vardagsrum”. Bara likasinnade hittar hit & resten har ännu inte hört talas om fenomenet (& har de det så uppstår troligtvis problematiken att hitta hit  -“J – AJ – J -KU -. COM !?”). Man utökar det samlade flödet  till att innefatta delande av bilder, blogg-rss:er, rekommenderade artiklar mm. Man vågar visar lite mer av oss själv för var dag som går. Man blottar sig lite mer, steg för steg. Nya mikrobloggar testas – man följs åt över nätet & man behåller den upparbetade kulturen. Man befinner sig  fortfarande i ett gemensamt vardagsrum.

Fas 2: Det blir trendigt. På tapeten. Britny Spears och Acne Jeans gör det. Det skrivs om det i media. & är man trendig så måste man hänga med. & gillar man att följa trendiga människor så måste man ju också finnas där…. Fenomenet accelererar och plötsligt har simskolan fått en herrans massa nya kandidater – men  “simborgarmärket” & “baddaren” finns det inte tid för . Man måste direkt sikta på guldet.

Fas Total: Visst snurrar det fort och visst kan det kännas svårt att skilja på äpplen och päron. På bröstsim och på ryggsim. För fas-1-arna har vardagsrummet förvandlats till offentlighet. Den skyddade dialogen har helt plötsligt lyfts upp till ytan. & för fas-2-arna måste förståelse för kultur, norm och “regler” snappas upp illa kvickt.

Så nu badar vi tillsammans och visst är det spännande. Men reglarna i sociala medier förändras och vi tvingas att snabbt ta ställning till hur vi ska hantera flödet av kanaler. Vad ska vi “dölja” och vad ska vi lyfta fram. Vem vill vi vara på nätet – eller rättare sagt, vilken bild av oss själva vill vi förmedla?

Med luddiga “normer” är det inte konstigt att förvirring uppstår kring gränsdragande, engagemang och identitet. Men vem har sagt att livet som 8-åring, iklädd baddräkt, skulle vara enkelt…..

Min rekommendation? Tja, jag tycker att man kan se och tackla microbloggandet lite mer så här:

3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.