Att höra över axeln & att trolla med knäna

Ofta stämmer jag möte med vänner eller affärskontakter på Hotell Scandig Anglais – mycket på grund av att denna hotellobby tenderar att dra till sig spännande människor och möten. Energin finns i luften. Entreprenörerna duggar tätt.

För några dagar sedan hade jag ett möte inbokat med två mycket drivna och inspirerade personer (!!! & !!!) på just Anglais.

Denna förmiddag var jag något tidig och gick och beställde en kaffe i baren. Satte mig vid ett bord. Min initiala tanke var att beta av ett gäng mail i inkorgen men jag distraherades (attraherades) snart av diskussioner som ägde rum vid borden runt omkring. Istället för att jobba, surplade jag kaffe och lyssnade med ett halvt (helt) öra.

Över axeln.

Bordet till vänster

Det ska byggas bolag. Kontakterna är etablerade. Trådar dragna i. Intresse finns. Bolag i princip bildat. Det kommer att bli av. Frågan är nog snarare vem som skall göra vad. Hur “commitad” respektive part skall vara. De juridiska bör givetvis komma på plats asap. Affärsplan är viktigt. Givetvis påbörjad.

Stark modell. Tidigt ute på marknaden. Kanon.

Kryptiskt samtal. Svårt att sätta fingret på. Ifall någon skulle få för sig att lyssna. Man vet ju aldrig. Viktiga saker. Fan, det här kommer att bli bra. Har tänkt på allt. Kan inte misslyckas.

Klanderfri klädsel. Givetvis. Dialekt knappt längre märkbar.

Bordet snett till höger. Över axeln.

Domännamn? Lite olika grejjer att välja mellan som vanligt. Viktigt så klart. Sjukt viktigt! Livlig diskussion. Aldrig på något annat sätt. Pauser för skratt och spridda kommentarer. “Haha, såg ni förresten…” Prototyp uppe på test-URL. Logga skissad med blyerts på rutigt papper. En ihopskrynklad lapp från en av killarnas ficka. Dock läsbar. Alla fattar. Nickar instämmande. Det funkar helt klart. Måste bara hitta någon som kan göra designen den här gången. Hon H har väl koll? Eller har hon fullt upp kanske? Några telefonsamtal. Det brukar lösa sig. Trolla med knäna är ju vad det bygger på. Inga konstigheter.

En av killarna har suttit uppe hela natten. Men det brukar bli så. När man drabbas utav en “snilleblixt” precis när man ska sova. Och drabbas man så är det omöjligt att sova. Alla nickar förstående. Det är så det är. “Ser för risig ut”. (Med tanke på hans ålder är de påstådda ringarna under ögonen knappast synbara).

Jeans. T-shirts. Gympadojjor. Tindrande ögon. Energi. Möjligheter. Det roligaste som finns. Att bygga. Skapa. Testa. Experimentera.

Det magiska projektet. Det som får dem alla att ligga sömnlösa.

Killen med de knappt synbara ringarna är tvungen att dra. Till plugget (några ynka släpande poäng kvar som man väl borde ta). Sedan vidare till kvällsjobb. Inte mycket sömn den här natten heller? Han studsar iväg.

På Anglais är espresson lite väl dyr. Eller? (Bild: Flickr CC)

Att fån-le

Jag kommer på mig själv att sitta och fån-le. För att jag gillar “bordet till höger över axeln”. Utan att egentligen förstå vad som skall byggas. Jag ler för att jag ändå förstår vad det handlar om. Glädjen. Spänningen. Man måste bara försöka. För att inga andra alternativ finns.

Och jag tror att de kommer att lyckas. Förr eller senare. På ett eller annat sätt. Så länge det lyser så där i ögonen.