Det här är skitbra! TEDx: Roger McNamee – Six ways to save the internet

• #1: Windows is dying
• #2: Index search has peaked (Google must be sacrificed)
• #3: Apps beat Web
• #4: HTML5 changes it all
• #5: Tablets win big
• #6: Social platforms set

Creativity is coming back. It’s all about engagement.

Läs mer om Roger McNamee här. Tack Jacqueline Kothbauer för video-tipset!

Avsnitt 1 av 10 nu på SVT Play!

Bild: Flickr cc by Will Lion

Det här tycker jag är fint:

“Some people call what we do “the internet of things” or “web 3.0.” In our opinion those sound a bit silly. We simply think of ourselves as inventors who are trying to take all the amazingness of what can be done online and bring it into some sort of device or experience in the real world.”

Citat: breakfastny.com, Bild: Flickr cc by Spookygonk

Jag har refererat till följande citat tidigare. & jag gör det igen:

“Internet är inte Googles index, CSS, HTML PHP kod, PPC eller banners. Internet är Tillsammans. Internet är vårt kollektiva medvetade som sträcker sig mellan människor. För mig är detta sant. Därför älskar jag internet”. / Christian Rudolf

Tillsammans bygger vi upp en enorm digital informationsbank. Vi kommunicerar över gränser tack vare 2- och 3.0-digitala verktyg & logiker. En demokratisering på individplan äger rum – där du och jag kommer till tals och spelar en avgörande roll. Vi kan låna varandras ögon och ta del av varandras världar och äventyr. Våra befintliga relationer kan förstärkas och nya kopplingar mellan människor uppstår.

Internet är tillsammans. Detta tänkte jag fira med en ny blogg-header (som dessutom illustrerar att människor i alla åldrar numera digital-kommunicerar som aldrig förr).  

Tack min härliga kollega Jenny Övrebö för din fina design-insats!

Vi har världen vid våra fingertoppar. Ständigt uppkopplade, tillgänliga och redo. Vi kommunicerar, interagerar och söker bekräftelse – slussas runt mellan digitala kickar.

Tristessens tid är förbi då apoteks-kön lätt förvandlas till det perfekta tillfället att koppla upp mot SVT Play. Begreppet digital generation snart inte gällande då korrelation mellan ålder och digital användning försvagas.

I väntan på bussen läser jag bloggposten What Happened to Downtime? The Extinction of Deep Thinking & Sacred Space av Scott Belsky.

“However, despite the incredible power and potential of sacred spaces, they are quickly becoming extinct. We are depriving ourselves of every opportunity for disconnection. And our imaginations suffer the consequences.”

Leder bristen på hjärn-vila till att vi äventyrar vår egen kreativitet? Utrotar vi vår möjlighet till fritt tänkande och unika lösningar?

Varför har vi detta behov till ständig uppkoppling? Jag kan inte hjälpa att le när jag läser författarens slutsatser kopplat till våra grundläggande Maslows-behov:

“The need to be connected is, in fact, very basic in Maslow’s hierarchy of needs, the psychological theory that explains the largest and most fundamental human desires. Our need for a sense of belonging comes right after physical safety. We thrive on friendship, family, and the constant affirmation of our existence and relevance. Our self-esteem is largely a product of our interactions with others. (…) It is now possible to always feel loved and cared for, thanks to the efficiency of our “comment walls” on Facebook and seamless connection with everyone we’ve ever known.”

(Relaterat: Min bloggpost Sociala Medier och Behovspyramider).

Scott Belsky avslutar artikeln med att ge oss fem konkreta råd kring hur den digitala tillgänligheten bör hanteras – för oss som vill leva med bibehållen kreativitet.

1. Skapa ritualer kring “från-koppling” -  En dag varje veckan reserverad för eftertanke har blivit viktigare än någonsin.
2. Daglig dos av “deep thinking” – Sätt av en stund varje dag för en promenad eller en kopp kaffe där du klurar över livets större frågor.
3. Meditera & ta en tupplur - 15 minuters meditation hjälper oss att rensa våra tankar.
4. Investera i självkännedom – Det finns ett värde i att bättre förstår våra egna rädslor.
5. Koppla bort! - När du rusar mot en lösning ger hjärnan dig den enklaste och mer välkända vägen. När du tillåter dig själv att titta ut genom fönstret för en stund börjar hjärnan arbeta på ett mer kreativt sätt.

Jag har läst klart artikeln. Buss 62 är framme vid hållplatsen. Jag kliver på. Sätter min iPhone på ljudlös och stoppar ner den i väskan…

Nu ska alla finnas där. En hygienfaktor att vara social-digital.

I en värld av informationsöverflöd och teknisk dunder-innovation förändras spelreglerna kontinuerligt. Det tidigare välanvända “Content is King” inte längre så klingande. Då vi badar i information blir relevans hårdvalutan. Som företag handlar det därför inte om att erbjuda ett innehåll – utan snarare om att skapa värde. Någonting annat än värdefullt har mottagaren inte tid att ta till sig – än mindre lust att sprida vidare.

Logiskt värre. Åndå så svårt.

Bild: Flickr CC by Judithw

Få har nog missat Janne Josefsson - journalisten som framför allt blivit välkänd som hårdhudad granskare i SVT:s Uppdrag granskning. Att få ett telefonsamtal av Janne kan få vilken högavlönad person som helst att börja darra.

Problematiken i en TV-baserad granskning är att man under åtta avsnitt per säsong inte hinner att vända på så många stenar. En redaktion på 30 personer hinner bara skrapa på isberget.

Parallellt med en analog Janne Josefsson börjar vi hjälpas åt att tala om vårt missnöje (och givetvis även vår belåtenhet). Digitalt. & det Google gör är att indexera allt vi säger – oavsett avsändare.

Vilka tips har vi digitalt gett till Janne? Tja – bland annat det här:

(Bild: Disruptive.nu)

Nu är inte alla digitala kritiker (alla med en internetuppkoppling) lika pålästa som Janne Josefsson. Vår kritik är inte alltid befogad. Men det faktum att kritiken nu bubblar upp i sökresultatet – ett konstaterande företag (och privatpersoner) måste acceptera (och hantera. För ja – visst finns det sätt att förstärka sin egen digitala position!)

Jag satt och klurade på ett inlägg kring “internets kärna” och när jag började leta bilder till inlägget hittade jag den här. Mina ord kändes plötsligt överflödiga.

 Bild by Hugh – cc