Internetionalisering

Hur många gånger har du i reklamsammanhang hört: “The Original and Best”? & fråga två; Tror du att först skulle vara bäst?

Att komma upp med någonting nytt är i många fall bra. Men utvecklingen stannar som bekant sällan där - utan vi bygger vidare, förbättrar och förändrar. För få saker är nya under solen.

Vi lånar ständigt varandras tankar. Medvetet eller omedvetet.

När jag gick i nionde klass skrev jag en deckare jag själv var mycket nöjd med. Min svensklärare ansåg att den påminde misstänksamt mycket om “Doktor glas”. En bok jag aldrig hade läst. Eller ens hört talas om. Betydde detta att min berättelse blev mindre värd?

Skulle endast det helt unika var av värde - skulle vår värld snabbt förvandlas till en fattig plats. Men handlar “unikitet” om att vara ensam om sin sak. Eller kan det även handla om en personlig tolkning?

För få saker är som sagt nya under solen och när Paul Isakson nyligen la upp en bild på sin blogg hade han lånat den av Jim Jarmusch. Själv väljer jag att låna både bilden (från Jim) och ett par citat från Paul:

(Bild, Jim Jarmusch)

”Great advertising and design have always done this—steal bits from culture and make them authentic to the brand/product/service.”

(…)

“Select only things to steal from that speak directly to your soul. If you do this, your work (and theft) will be authentic. Authenticity is invaluable; originality is non-existent.”

Citat: Paul Isakson.

bild.

Jag funderar kring om vi är flockdjur eller individualister. Vi - smått märkliga varelser som bloggar och har oss. Vi som spenderar stora mängder av tid på den sociala webben (dvs, har konton på Twitter, Gowalla, FriendFeed, Delicious, Ning & ett tjugotal till liknande tjänster). Inte för att det är en livsnödvändig fråga - snarare lite små-intressant att klura kring.

Förmodligen finns inte något enhetligt svar på frågan. Jag bestämmer mig dock för att det måste vara en kombination; Att kraften som driver vårt digital-sociala utforskande är ett starkt eget tänkande och en viljan att testa vår egen väg (låt oss kalla detta för individualist) - men med en styrande grundtanke att vi tillsammans skapar en större helhet.

Att inte leva i flock på den sociala webben är en omöjlighet då fenomenet bygger på deltagande och interaktion. Ändå vill jag delvis kalla oss för individualister - baserat på den kreativitet vi ser då vi användare ges möjlighet att skapa våra egna världar.

Många människor som plöjer vägar och ännu fler som följer efter. Vårt vardagsspråk: follow”, “find”, “track” och “connect”.

Vad man än vill kalla det så är det en super-social värld vi har slängt oss in i. Att den är DIGITAL gör den inte mindre social - men den myten har vi nog slagit hål på.“In fact, social media and mobile communications are fueling a MASS MINGLING that defies virtually every cliché about diminished human interaction in our ‘online era” Trendwatching.com on “Mass Mingling“.

Flockar av sociala individualister?

Det är den tredje dagen på det nya året och jag blickar tillbaks på det år som gått - en tid kännetecknad av högt tempo och snabba vändningar. För ibland slussas man in i perioder utan så mycket tid för reflektion & för mig har 2009 varit just en sådan år. Lärorikt och spännande - men nu försöker jag för en stund att koppla ifrån. Försöker finna insikter ur erfarenheter.

Jag börjar på ruta ett och funderar kring vad som fick mitt intresse för nätet att födas. Ja, vad det var som fick den här bloggen att ens ta form?

Det enda svar jag kan komma på är “passion”. En önskan om att engageras och att insupa information kring den webb jag kommit att älska - och där bloggen fungerat som en plats att samla utvalda tankar.

Men som alla passioner i livet så går saker lite upp och ner. Jag är övertygad om att man behöver inflöden av inspiration för att passionen ska behålla sin styrka och kraft. Människor med liknande drivkrafter blir ofta avgörande.

Stort tack till alla er som under 2009 gett stor inspiration via blogginlägg, tweets och webb-mingel! Ni är fantastiska.

Passion

& om vi ska fortsätta på temat “passion” bör vi kanske definiera dess innebörd. Ja, vad handlar passionen egentligen om? 

Jag tror att passion handlar om att hitta det “icke uppenbara”. Om det som finns mellan noterna. Det som inte går att läsa sig till utan måste utforskas och definieras av oss var och en.

Oscar Wilde har sagt att “De flesta människor är andra människor. Deras tankar är någon annans åsikter, deras liv en efterapning, deras passioner ett citat”. Ett citat som hävdar att passionen är sällsynt. Sanning eller ej?

Jag fastnar vidare för följande tanke:“Passion is the energy that comes from bringing more of YOU into what you do. Simply put, it’s being who you are and doing what comes naturally. When what you do is in alignment with who you are, you get energy from doing it. It’s like water flowing along its natural riverbed. It actually gains energy from the path it’s taking (compare that to what most people experience in their work, which is more like trying to force it up and over a mountain).” Källa: mapmaker.curtrosengren.com.

Ett citat (ovan) jag personligen tror ringar in vad det handlar om - nämligen en ständig jakt efter källor som GER energi och inspiration. En ansträngning där avkastning är större än investering för den enskilda individen. Neil Postman har sagt att “Barnen börjar skola som frågetecken och lämnar den som punter”. Jag tror att passionen slår hål på punkter och på nytt öppnar upp för nyfikenheten.

Det härliga med livet är att man ständigt kan finna nya inspirationskällor. De senaste dagarna har jag själv inspirerats av:

• Boken “Letter to a young artist”: “Passion - Everyone has strengths and limitations. Those who know how to work also understand that whatever limitations they meet can be transformed into things that are useful to them. Using a limitation well transforms it into a strength.”

• Jag upptäcker bloggen Entreprenörsstudenten och känner igen de tankar en 22-årig Sara presenterar kring sökandet efter drivkrafter (inte helt olikt mitt eget resonemang då jag var i samma ålder). Upptäckarglöd, driv och befriande naivitet (det sistnämnda, en fantastisk egenskap jag hoppas jag själv har kvar). Sara besvarar även min fråga över Twitter - “Vad är passion för dig”:

På bloggen Passionate hittar jag den här:

Låt oss nu hoppas på ett passionerat 2010! Ett år där vi fortsätter att mötas för att dela tankar och information - ta inspiration till nya nivåer.

Gott Nytt År!

Ibland tror jag att vi människor krånglar till saker och ting i onödan. Förmodligen då vi någon stans har ett behov av att framställa världen som mer invecklad än den nödvändigtvis måste vara. Därmed lindar vi in det vi vet i begrepp, förkortningar och koncept - omöjliga att greppa för den o-invigda.

Här tror jag att Twitter på ett sätt bidrar med att bryta denna lite märkliga mänskliga tendens. Twitter tvingar oss att gå i motsatt riktning - att göra världen mer lätt-greppbar (i realtid, här och nu). 140 tecken - vad är kärnan i det du försöker säga? (Eller leder det snarare till ännu fler kryptiska förkortningar - ett språk uppbyggt av koder…?)

Förmodligen är det just “enkelheten” som tilltalar mig i Dan Roams skisser i boken “The back of the napkin”. Befriande. Ja, ofta är det skönt att tvinga ner sina egna tankar på ett IRL-papper eller en servett…..

Dagens övning blir därför att få ner några av de tankar jag gått och klurat på - på en vit servett prydd av jultomtar och röda krusiduller… (KISS - Keep It Simple Santa-Claus).

(Idag är en så´n där dag då jag känner det extra-starkt. Att allt som händer på nätet just nu är fantastiskt fantastiskt spännande!)

Slut på parentes. (Bild av duktiga fotografen Carl Bengtsson)

Jag vill hitta EN mening som beskriver Internet. jag vill krympa antalet ord då jag tror på styrkan i enkelheten. Ett försök som i högsta grad rimmar väl med rådande logiker:

The Twitter Pich - sälj in det du vill på 140 tecken.

KISS - Kommunikation, Inspiration, Snabbt & Slipat.

KISS - Keep It Simple Stupid.

Men jag vill vill hitta en beskrivning kortare än 140 tecken. Jag vill hitta ett sätt att definiera Internet i max fyra ord.

En av mina favoritvinklar kretsar kring att “Internet är tillsammans” där jag åter igen vill citera Christian:

“Internet är inte Googles index, CSS, HTML PHP kod, PPC eller banners. Internet är Tillsammans. Internet är vårt kollektiva medvetande som sträcker sig mellan människorna och mellan generationerna. För mig är detta sant. Därför älskar jag internet.”

Den andra mycket centrala aspekten jag vill lyfta in i min beskrivning är att Internet är användardrivet. Det är vi som bestämmer och avgör relevans, riktning och fokus.

Så - vad blir då definitionen av Internet - sammanfattat i fyra ord?

Internet ur ett företagsperspektiv: “Tillsammans på användarens villkor”.

Internet ur ett användarperspektiv: “Tillsammans på våra villkor (!!!)”.

Hur vill du definiera Internet med max fyra ord?

(Nej, telefonkioskerna ovan har inte ramlat. De umgås bara lite grann i all enkelhet). Bild 1 Flickr cc, Bild 2 Flickr cc.

Visst har vi människor ett behov av att sätta saker och ting i ett sammanhang. För att på något vis få perspektiv på vad som händer och sker - så den värld vi lever i ska bli lättare att förstå. Eller kanske snarare upplevas vara lättare att förstå.

Vi skapar teorier och modeller kring det mesta. Människor med namn så som Maslow bygger upp “behovspyramiden” kring närhet, husrum och självförverkligande. Vi förstår utifrån modellen varför motivationen uteblir när grundbultarna i pyramiden saknas.

Sociala Medier är givetvis inget undantag. Kanske snarare är det så att JUST Sociala Medier kan behöva sin referensram för att vi lättare skall kunna förstå vad det egentligen handlar om.

Modeller som den ovan - döpta till “Social Media Landscape” eller motsvarande - kryllar det numera utav. Diverse ansträngningar att måla upp och mappa den digitala konversationen. Men dessa hjälper oss inte att förklarar varför saker händer. De identifierar inte underliggande drivkrafter.

Vissa väljer att förklara sociala medier likt ett “ekosystem” (bild ovan) vilket är ETT angreppssätt och kanske en ganska rättvis jämförelse!?

Vad vi kan konstatera är att saker förändras och att vi är många som försöker sätta fingret på denna förändring.

Larry Webber (”Marketing to the social web”) beskriver den marknadsbaserade övergången i följande steg:

• Steg 1: Massmarknadsföring – Uppstod i samband med nationella publikationer och den nationella Radion och TV:n.
• Steg 2: Direktmarknadsföring – Uppstod då vi hade möjlighet till direktkommuikation via mail, telemarketing och katalog.
• Steg 3: Sociala webben – Uppstod i samband med web2.0-tekniker. Logik där individen (kunden) har kontrollen. Individen sitter i förarsätet.
  

Ja, plattformen har förändrats. Logiken har förändrats. Men det är inte på grund av teknik eller metodik som vi engageras så av de sociala medierna. Det måste vara någonting annat som utgöra själva drivkraften bakom den bubblande kommunikationen.

Jag googlar på “Social Media” + Psychology och hittar en bloggpost jag finner mycket intressant. Dess författare, Doug Firebaugh, listar sju bakomliggande behov han hävdar driver vår sociala interaktion på nätet.

1. To be Acknowledged
2. To Gain Attention
3. To Be Approved Of
4. To Be Appreciated
5. To Be Acclaimed
6. To Feel Assured
7. To Be A Part Of

Egentligen inte helt olikt ett mingelparty. Eller en ansträngning att bli en naturlig del utav den nya mellanstadieklassen. En sammanfattning av vår strävan efter att hitta oss själva och genom diverse metoder signalera vår identitet. Helt enkelt vårt behov av att kommunicera.

& på nätet gör vi det genom skrift, ljud och bild.

(Bild 1, bild 2, bild 3 flickr cc)

För några veckor sedan skrev Christian på Disruptive.nu ett helt fantastiskt inlägg som han döpte till ”Jag älskar internet”. Christian inledde sin post med att beskriva sina prioriteringar i livet i form av:

”Många tycker jag är konstig och det är jag nog utifrån någon typ av normalkurvedefintion. Igår var det valborg och jag spenderade eftermiddagen med Jesper och diskuterade Google och internet. Ja, det blev nog längre än bara eftermiddagen om jag skall vara ärlig. För att förstå hur det fungerar. För att hitta grundbulten liksom. Jag gjorde hellre det än grillade och försöka impa på tjejer. För att jag älskar det….”

Själv är jag obehagligt villig att hålla med. Speciellt när 95% av mitt sociala umgänge är starkt obekanta med termer så som css, seo, serp:ar och PHP.

För hur ska man på ett rimligt vis förklara en sådan banal sak som motiven bakom sina semesterplaner - för någon som inte delar ens passion för nätet?

1. Jag ska åka ut och campa (sova i tält) med 300 andra webbgeeks – där syftet är att prata internet i flera dagar (Sweden Social Webcamp). För mina semesterpengar? Ja, det är korrekt.
2. Ja, jag kommer att avsätta 4 ledighetsdagar för att åka till Köpenhamn T&R & gå på en webbkonferens som heter Reboot. En sån där vanlig konferens med fralla i pausen? Tja, jo, det kan man kanske säga….
   

Ett snabbt svar kan omöjligt lämna en förnuftig förklaring till alla de timmar jag faktiskt ägnat åt ett digitalt utforskande.

Så springer jag på en bloggpost som i de flesta avseenden går direkt emot vad jag tycker och tänker om nätet – eller kanske framför allt vad jag KÄNNER för nätet:

The Internet Is Full of Shit – Paul Isakson

Några citat:

”In reality, most of these posts are nothing but over-stated and highly-dramatized prattle designed solely to spark a link-fest among the chatterbox that is Social Media.”

“Due largely in part to wanting to be the first to impart some “piece of wisdom” or worse, create a post for no other reason than to drive traffic to their blog/site, the web is being filled with bad advice and crap thinking by people who have dubbed themselves “strategists” or “experts” of some sort.”

“…we are creating a culture where getting short term attention for oneself is of higher value than being thoughtful, gaining real knowledge and improving the way we approach marketing as a whole.”

Jag lägger ut artikel ”The Internet is Full of Shit” på Twitter och får genast en kommentar utav Nikke:

& visst är det så. Kloka ord.

Av någon märklig anledning känner jag dock mig ”lättad” av varje ord jag läser i Paul´s post. Jag känner någon märklig form av ”befrielse” av insikten att internet avspeglar ”verkligheten”. Som att jag inser att den jag är förälskad i också har sina fläckar. Eller när jag, likt en tonåring, förstår att min stora idol faktiskt också är människa…..

För visst hinner verkligheten alltid i kapp oss förr eller senare.

Jag läser Paul´s bloggpost om och om igen.

Jag tänker att jag och internet kanske snart borde gå och förlova oss. För vi har sett varandras mindre charmanta sidor – men ändå är vi villig att ge av vår kärlek till dessa baksidor.

För jag väljer ofta att ligga sömlös för din skull.

Helt enkelt för att vi ska få vara tillsammans.

Kalla det gärna för underliga prioriteringar och klassa det gärna utanför normalfördelningskurvan. För en kärleksförklaring kräver ofta mer än 140 tecken. Låt oss istället ta en lunch så ska jag försöka förklara…..

Bild 1: Flickr cc, Bild 2: Flickr cc, Bild 3: Flickr cc.

The creative is the place where no one else has ever been. You have to leave the city of your comfort and go into the wilderness of your intuition. What you’ll discover will be wonderful. What you’ll discover is yourself.

Quote: Alan Alda

All children are artists. The problem is how to remain an artist once he grows up.

Quote: Pablo Picasso

Life is “trying things to see if they work.”

Quote: Ray Bradbury

Pics: flickr cc: no 1, no 2.

Nätet möjliggör för oss alla idag att agera som entreprenörer - på heltid, deltid eller “hobby-nivå” om vi så önskar. Det har aldrig varit lättare och mer kostnadseffektivt att bygga - då vi frikostigt delar byggklossar med varandra. För det är så den ser ut, kulturen och ordningen på nätet.

Om vi istället tittar på den “andra sidan” sidan - så har det samtidigt aldrig funnits så mycket att konsumera. Likt ett smörgåsbord kan vi surfa omkring och gotta oss i all information, underhållning och diverse tidsfördriv. & det som gör oss beroende är det faktum att vi själva är med och skapar, deltar och bygger. Konsumtion = produktion. Stickyness!

Vi människor har länge strävat efter kontroll över den egna världsbilden, över varumärket, över hur framtiden skall utstakas. Nu ser saker och ting annorunda ut - för när vi bygger gemensamt släpper vi samtidigt kontrollen över resultatet.

Jag tror att det är just den aspekten av det sociala nätet som omvandlar oss till en ständigt uppkopplad varelse. Vi vet inte vart diskussionen som vi deltar i är på väg. Vi vet inte hur en produkt kommer att behandlas och tas vidare utav potentiella kunder. Vi vet inte hur länkarna med information kommer att spridas vidare genom nätet av kontakter. Det enda vi vet är att någonting förmodligen kommer att ske. Någon form av reaktion kommer att äga rum.

Det är nog därför vi sitter som klistrade. För visst finns det någon form av kittlande spänning och tjusning i att förlora kontorollen.

Det är blogglördag och vi har samlats kring temat “Professionell och/eller Amatör. “Ordens betydelse, enligt de som vet (troligtvis en professionell litterär skara), är följande:

“Amatör”

“(…) person, som med förkärlek omfattar en viss konst o. d. utan att syssla med dess praktiska utöfning; älskare (af ngt); (…) “person, som på grund av en särskild för­kärlek…” (källa: http://www.saob.se.)

✈ Det handlar om kärlek, passion, drivkraft, nyfikenhet.

“Professionell” eller eng “Professional”

“(…) som utgör l. hör samman med ett l. ngns yrke, yrkes-; särsk. (om värksamhet o d.): som bedrives ss. yrke, yrkesmässig; jfr 3. (http://www.saob.se).

“A professional (…) the term commonly describes highly educated, mostly salaried workers, who enjoy considerable work autonomy, economic security, a comfortable salary, and are commonly engaged in creative and intellectually challenging work” (http://en.wikipedia.org)

✈ Professionell har sin grund i profit. Att tjäna pengar. Att utföra saker på så sätt som det förväntas.

Jag ser en bild framför mig där vi vandrar omkring likt schackpjäser på denna planet och stoltserar med våra “professionella” prestationer. Vår förmåga att lösa problem och utföra arbetsuppgifter - på samma vis som våra professionella jämlikar. Ordning och reda i ledet. Vi slår oss för bröstet över våra “titlar”.

För visst vill vi alla bli omnämnd som “professionella” då ordet i våra öron klingar utav positiva värden så som pålitlighet och förtroende. Men denna blogglördag har fått mig personligen att se saken ur ett nytt perspektiv. För jag lever efter devisen att:

Problem bäst löses då vi adderar kärlek och passion. - Att uppgifter bäst finner sina svar då vi brinner för dess utmaningar. - Att det är energin i den passionerade drivkraften som tar oss i hamn.

Jag tycker att det är hög tid att omvärdera amatören roll! För ett kärleksdrivet resultat ger ofta en mer kreativ och unik lösning. & här spelar amatören en viktig roll - kanske just pga att amatören inte riskerar någon form av yrkesstolthet. För stoltheten ligger snarare i passionen än i resultatet.

Likväl är jag övertygad om att amatörerna gör världen mindre “enkelspårig”. Vi talar mycket om entreprenörskap. Låt oss nu även börja tala om “amatörskapet” som ju också leder oss till nya lösningar och perspektiv! Vi vet att profession driver många företag framåt idag - men låt oss nu börja krydda det hela med amatörskap!

& här sitter vi alltså. En grupp personer med ett gemensamt brinnande intresse för nätet. Drivna av passion. Så kalla oss gärna amatörer!

Lyssna på detta blogginlägg HÄR via ListenToBlogs.com!

Vad de andra insiktsfulla amatörerna bloggat om:

• Amatör eller Proffs inom företagsvideo? - Henrik Ahlén
• Bloggare är amatörer - Peter / Disruptive.nu
• Amatörernas lördag! - Christian / Disruptive.nu.
• Amatör eller proffs - Martin Spanar!
• Amateur = ♥, Professional = $, which would you rather be? - CJ
• Amatörernas Blogglördag! - Björn Falkevik
• Amatörmässigt? Amatören och Piraten - Erik Starck
• Hur långt räcker det med amatörer? - Infontology
• Amatör - Utvbloggen
• Underbara Amatörer - Ted Valentin
• I Never Want To Be Anything But An Amateur - Walter Naeslund

(Bild 1, Bild 2, Bild 3 = credd Martin Spanar!.)

Vi talar om att värdet förflyttas ifrån varumärket och sammanhanget till den enskilda personen. Jag tror att denna värdeförflyttning kommer att ske med en kraftig ökning i accelerationen - & att förflytningen nu “på riktigt” börjar ta fart. Av flera anledningar.

1) Verktygen för att bygga det personliga varumärket finns på plats. Bloggen har på allvar slagit igenom och kommer inom snar framtid att ses som en självklar (läs högst trovärdig) plattform för kommunikation (även i tidigare mer “bakåtsträvande grupper”).

2) Den föreställda “stabiliteten” ställs på sin spets - främst i och med en svängning i konjunkturen - men även pg a. utvecklingen inom teknologi och affärsmodell. Vi vaknar upp och inser att tryggheten var en illussion & att det enda vi kan kontrollera är de egna tankarna och en egen upparbetad kompetens.

3) Min tredje punkt handlar om en grupp av människor som nu på riktigt börjar att få inflytande. En grupp som i första hand ser arbetet som självförverkligande men ifrågasätter lojaliten. En grupp som inte identifierar sig med titeln på sitt visitkort utan finner bekräftelsen i den egna kompetenser och i nätverket. En grupp med ett annorlunda perspektiv på just begreppet “värde” - & de kallar oss för 80-talister (80-talister, sådana är vi).

Att bygga ett personligt varumärke är viktigare än någonsin. Jag funderar kring hur detta i sin tur påverkar värderingen av det företagsrelaterade varumärket. Om människan som enskild individ börjar värderas högre än tidigare, kommer då siffran för företags immateriella tillgångar att börja svaja? Visst räknas värdet i processer in i sammanhanget, men borde inte just “process” bli mindre tillförlitligt - då flexibilitet rimligtvis bör vara vad organisationer allt mer behöver!?

Richard Florida presenterar många spännande tankar i “The rise of the creative class”, där han bland annat menar att:

“Human creativity is the ultimate economic resource. The ability to come up with new ideas and better ways of doing things is ultimately what raises productivity and thus living standards.” (p xiii)

Florida menar att de företag, städer - ja till och med länder - som lyckas med att attrahera “the creative class” kommer att lämna spelet som vinnere. Jag menar att de individer som inser sitt värde och har förmågan att bygga sina varumärken - kommer att sluta som vinnare i ett mer micro-orienterat perspektiv. Och att dettta “micro-perspektiv” = den accelererande kurvan för det personliga varumärket.

(Bild, Flickr cc)

I bland sitter vi och filosoferar. Jag och den insiktsfulla människan. Vi skulle kunna samla våra tankar och presentera dem i någon form av organiserat dokument. Ett dokument att referera till - totalt dissa eller kanske till viss del instämma i. Men oftast så stannar våra tankar kvar i den msn-tråd de föds.

För att tankarna just är så där luddiga. Okonkreta. Men vi är båda överens om vad vi “ser” - jag och den där insiktsfulla människan.

För tänk om det redan är skapat. Det alla talar om. Tänk om allt är på plats, men att vi tror att det sociala spelet skall vara någonting annat. Vi föreställer oss att det ska byggas nytt, baserat på intelligenta logiker. Men tänk om det är enklare än så.

För är SEO verkligen så tekniskt? Eller hänger det i själva verket ihop med det sociala spelet i form av tankar och idéer? Sammankopplat med det vi användare ständigt producerar i form av innehåll. För det har aldrig bloggats så mycket. Det har aldrig Twittrats på detta vis. & de (den) aktörer som läser av - observerar - finns resan på plats.

Ett mycket märkligt blogginlägg? Diffust? Omöjligt att greppa?

Kanske kommer någon gång dessa tankar att finna en betydligt mer strukturerad form. Kanske till och med presenterat i elegant modell. Vem vet när poletten når vår msn-tråd. Den insiktsfulla kanske vet.

Bild Flickr cc