Ibland gör livet små skutt som rubbar ordningen. Tillför ny energi. Skutt som förändrar regler.
Den här bloggen skrivs på en armlängds avstånd. Från hjärtat. Absolut. Dock med en armlängds avstånd. Jag undviker att bli alltför “privat”.
Min strävan är att vrida & vända på diverse fenomen som intresserar mig. Tillföra en annan vinkel, addera någon fundering eller ett ifrågasättande. Jag utgår dock nästan alltid från någon annans fenomen. Någon annans avtryck. Hade min intention varit annorlunda hade jag förmodligen kallat mig poet och filosoferat kring den mänskliga själen på en helt annan blogg.
Ibland gör livet dock små skutt som rubbar ordningen. Skutt som förändrar regler.
Nu till min story.
För en timme sedan var jag ute på en kvällspromenad där jag och livet tog just ett sådant litet skutt. Tillsammans. Jag och livet. Ett hopp jag tänkte beskriva och därmed göra ett undantag från min regel.

Det här inlägget kommer att handla om mod, entreprenörskap, insikter och om hjärtat.
Först lite bakgrund:
Jag är uppvuxen i entreprenöriell miljö, har drivit företag parallellt med universitetsstudier, jobbat för flera riktigt duktiga entreprenörer, varit med i start-up´s osv. Dvs, medvetet sökt mig till de mer oförutsägbara stigarna. Målet inställt på att skapa med hjälp av energi och kreativitet.
Att göra det jag brinner för är avgörande. Utan denna eld har jag svårt att se hur jag ska orka springa i mål. Jag vill ligga sömnlös och grubbla över diverse frågor – inte för att jag måste utan för att jag V I L L. De sömnlösa timmarna ger, på något märkligt vis, otroligt mycket energi. “Att-lyssna-på-sitt-hjärta-modellen” har för mig visat sig vara hållbar – i alla fall så här långt.
Tillbaks till storyn om livet
Under min nyligen avslutade promenad i storstadens blinkande mörker kändes det som att jag plötsligt kom till insikt. Egentligen ingenting nytt utan bara en pollett som trillade ner – på riktigt. En känsla av att förstå det jag tidigare trott mig förstå.
Nämligen:
Att livet är för kort för att inte leva det fullt ut, att risken är den enda vägen till trygghet, att möjligheter finns runt precis varenda hörn. Om man vill. Att det inte finns någon annan väg än att följa sina drömmar. & framför allt att drömmar kan gå i uppfyllelse, bara man ger dem ett försök. Bara man faktiskt vågar hoppa.
Ett steg i taget om man vill.
Det första skuttet är svårt. Det andra lite lättare. Det tredje övergår i ett fjärde. Flera skutt blir ett hopp.
Avslutningsvis, vill jag lyfta fram några personer som tillför härlig energi och inspiration till mitt liv just nu. Therese (duktig och inspirerande entreprenör & vän), Kjell (kanske den bästa idésprutan genom tiderna), mina “små gummor” Johanna & Karin (grymmaste tjejerna!).
Bonus: skönaste låten!




{ 6 comments… read them below or add one }
http://en.wikipedia.org/wiki/Serendipity
Fin post. Serendipity är ett bra ord med.
Fast det här är faktiskt den bästa låten, speciellt på morgonen:
http://www.youtube.com/watch?v=WSnrZf3a7rE
Queen givetvis. Tack Carl-Johan!
Still planning my second leap… liiiiite för feg… men snart så… snart så…
Otroligt inspirerande inlägg. Även om man vet om att allt förhåller sig på ett vis, så behövs det ibland en kvällspromenad eller att läsa ett blogginlägg för att man ska kunna ta det till sig.
Tack! Nu ska jag skutta lite mer ett tag.