Imaginär eller virtuell organisation är ett, vid det här laget, slitet begrepp för detta. En metafor som brukar användas är dirigenten för en symfoniorkester. Dirigenten organiserar de olika musikproducenterna (violinisten, sångare etc.). På så sätt skapas en helhet (värde) som är större än dess delar. Delarna är utbytbara och kopierbara men inte helheten. Kärnkompetensen finns i att organisera orkestern och att förpacka dess värde i det vi kallar varumärke. Företaget NIKE är ett bra exempel på ett sådant företag som har ”dirigerandet” som kärnkompetens. I praktiken är det dock kanske inte så tydligt vem som dirigerar vem – utan kanske dirigerar man varandra många gånger *S*.