Jag bild-söker på kreativitet (“creativity“) och den bild som dyker upp på ruta ett är den här;
En guldfisk i en glödlampa.
Givetvis börjar jag att fundera kring symboliken.
- Den klassiska glödlampan som står för den briljanta iden.
- Den kanske något mindre klassiska guldfisken – som enligt ryktet har ett minne lika kaxigt som en Karl-Alfred utan sin spenat.
Jag väljer att se en guldfisk som simmar runt bland fantastiska idéer. Ständigt nya idéer – för gårdagens nyhet är även dagens nyhet. En bestående fascination över att världen är rund.
Lite som ett barn upplever världen tänker jag mig.
Men är det inte så här som vi i större utsträckning borde uppleva världen? Är det inte via ett naivt-nyfikenhetsperspektiv som vi kan odla äkta kreativitet? Är det inte guldfisken i oss som får oss att ständigt vilja utforska?
Några tänkvärda ord i kreativitetsdjungeln:
Neil Postman: “Barnen börjar skolan som frågetecken och lämnar den som punkter”.
Viktor Hugo: “Ingenting är starkare än en idé vars tid har kommit”.
Föreställ dej nu att vi alla faktiskt skulle våga vara mer som barn. Våga tänka utanför ramarna – för visst handlar det egentligen om MOD. Att ha modet att vara annorlunda. För den rädda människan är inte kreativ – hon väljer den “säkra vägen”. Någon annans väg.
& tänk om alla samtidigt skulle inse kraften i den annorlunda idén…..
…..vilken spännande värld vi skulle ha!
{ 1 comment… read it below or add one }
Ja! Det är spännande & tänkvärt. Modig barnslighet är rätt! Att glömma bort att vara “rätt” och våga riskera ett “fel”
Tänka i egna banor. Då kan det hända nästan vad som helst! Men, beroende på var man kommer ifrån så är det mer eller mindre lätt att komma ihåg/på det, men alla kan om dom vill.
{ 1 trackback }