Modigare då? Tankar kring att vara bloggare

Den 22:a April 2008 skrev jag mitt första blogginlägg. Sedan dess har jag publicerat exakt 367 poster. Jag sitter i favoritfotöljen och läser gamla inlägg. En fråga dyker upp i huvudet – var jag modigare då?

Under mitt första blogg-år skrev på ett annat sätt. Nyfiket, lekfullt och upptäckande. Driven av en nyförälskelse till fenomenet bloggande och en nyupptäckt passion till själva skrivandet. En känsla av att den verkliga kraften i sociala medier  ännu inte upptäckts av så många. Som att sitta på en skatt – dold i en bubbla.

Jag skrev poster så som:

Endast 2,5 år har gått & jag sitter i min älsklinsfotölj och låter som en gammal gubbe. “Hoho – det var tider det”. Men det känns som en evighet – kanske då det SÅ snabbt har hänt SÅ mycket på den digitala spelplanen.

Nu tillbaka till modet. John Maxwell har sagt: “If we’re growing, we’re always going to be out of our comfort zone.” Gällande nyfikenhet och kreativitet säger Neil Postman:Barnen börjar skolan som frågetecken och lämnar den som punkter”.

& jag som alltid vill leva som ett frågetecken utanför komfortzonen!

Varför har mitt bloggande då förändrats? Kanske för att jag får föreläsa, skapa och jobba med digital kommunikation i mitt arbete. Göra sådant jag älskar.

Då utforskandet sker på fler andra platser har blogggen istället blivit en plattform för berättandet. Ett berättande i form av:

Eller har modet svikit i takt med att antalet läsare ökat…?

Du som har bloggat ett tag- Känner du igen dig? Har ditt sätt att blogga förändrats med tiden? Vad tror du att det beror på?

12 Comments

  • Elisabeth says:

    Intressant fråga! Jag har inte lika lång erfarenhet som du av bloggandet, men personligen tycker jag att det är få saker som slår det personliga mötet i vardagen och för mig känns det bra att lägga större delen av min tid där.Kanske har du redan läst en nyligen publicerad rapport om svenskarnas inställning till Internet i dagsläget. Om inte vill jag passa på att tipsa om den http://www.iis.se/pressmeddelanden/rapporten-svenskarna-och-internet-2010-slappt. Hoppas du får igång ett samtal här på din blogg. Ska bli intressant att följa i såfall.

    • Judith says:

      Hej Elisabeth! Tack för din kommentar & framför allt för länken till din blogg. Ser mycket spännande ut. Bloggar kring kreativitet och inspiration kan man inte få för mycket utav. Bor nu i min RSS-reader.

      • Judith says:

        & Visst håller jag med dig angående det personliga mötet! Väldigt kul att IRL möta någon man dessutom följer på nätet.

  • Micke says:

    Åh! Exakt det här har jag funderat på mycket på sistone. Att jag är fegare i mitt bloggande. Nu är min situation lite annorlunda eftersom min blogg är av en mer personlig karaktär, men det är intressant.

    Jag var mer personlig tidigare, och nu har jag blivit mindre personlig. Det beror på att jag tar ansvar för dem som läser min blogg, istället för att gå tillbaka till min originaltanke: min blogg är inte push – de som kommer dit kommer dit för att läsa det jag skrivit.

    Jag tror också att det handlar om jante-indoktrinering. Vem är jag egentligen att tro att jag ska vara så intressant? Och istället skriver jag om andra saker än om mig själv.

    Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här egentligen. Det är mest input till dina funderingar. Och kanske ett löfte till mig själv att återgå till att vara personlig i min egen blogg. Det är ju de läsarna jag gillar och connectade med.

    • Judith says:

      Fantastiskt tack för din kommentar Micke! Då är jag inte ensam med andra ord 🙂

      & detta trots att det mest är för sin egen del och stimulans som man faktiskt bloggar. Gillar ditt löfte – lycka till!

  • Intressant post!

    Jag började blogga för åtta dagar sedan. Jag gör det med en tydlig agenda, jag vill tänka kring vissa saker och jag vill göra det tillsammans med den som vill vara med. Har ingen aning om hur personligt det blir.

    Kan det vara så att det vi kallar personligt (och nödvändigt för att en blogg ska vara relevant) är den outsourcade delen av hjärnan? Och när bloggen blir för lite av outsourcad hjärna och för mycket av en publikation (push) kanske något förloras?

    Det här ska jag tänka mer på. Tack , ska du ha!

  • Judith: Jag känner igen mig såtillvida att jag blivit mer och mer reserverad och självkritisk i mitt skrivande ju längre jag har bloggat. Kanske att bloggande förstärker en individs utifrån och in syn på sig själv? Medan jag tror att kreativitet ofta kommer inifrån och ut. Men i så fall blir ju bloggande på sikt kreativitetsdödande, och det tror jag inte heller stämmer… Oavsett är det värt att reflektera över vad bloggande gör med skrivkraft och kreativitet. Tack för inspel!

    Mathias: Gillade också din tanke med “outsourcad hjärna”, det ska jag fundera vidare på.

Leave a Reply

Your email address will not be published.