Internetionalisering

Att länka är att prata om saker. Att referera i det skrivna ordet - lyfta in referatet i diskussionen. På samma sätt som vi gör i det verkliga livet där yttrandefriheten är en självklarhet.

Att länka är att lyfta fram någon annans tanke utan att citera. Utan att “sätta egna URL:ar på andras tankar”. Det är att hänvisa till andras tankar.

Att länka är att belysa - utan att nödvändigtvis instämma. Det kan ibland handla om att lyfta upp en tanke som direkt går emot vår egen uppfattning i frågan. Så som vi gör när vi för en diskussion IRL. Två motparter möts.

Att länka är att föra ett digitalt samtal.

Alla instämmer dock uppenbarligen inte i detta resonemang kring hyperlänken:

• Åtalas för länk till strömmad tv: “En 31-årig man står åtalad för brott mot upphovsrätten efter att ha länkat till strömmade hockeymatcher”.

Visst undrar vi vad som håller på att hända!

• Åklagare Henrik Rasmusson = dagens länkhatare: Simon är upprörd, “Jag finner snart inte ord för upphovsrättsjakten längre. Inte nog med att man attackerar sökmotorer går man nu vidare och börjar attackera länkar, ett av internets absolut grundläggande fundament.”
• Canal Plus attackerar nätet!: Christians reflektion, “Hyperlänken är central i de förändringarna som sker. Den krossar strukturer (som i Pirate Bay), den stärker alla som får den i Google (både 1000apor och mig), den driver affärer, mänskliga relationer och är själva symtomen på den ständigt flödande dialogen i vårt forum, internet. Länken är symtomen för delande, delandet som tar oss närmare varandra.”
• Henrik Rasmusson åtalar Internet: Jesper skriver, “Jag skrattade gott och tänkte; “ha ha ha.. vad är det nu för trams”. Men så läser jag artikeln och inser att detta inte är något trams, det är verklighet. En 31-årig man har på fullaste allvar blivit åtalad för att ha länkat från sin webbplats till en annan webbplats på Internet. Åtalet bygger på att det på den länkmottagande sidan fanns upphovsrättsskyddat material.”

Kommentar: Seo-löfte via Pledge Hammer: Nr 2 av 2, Juni 2009

Ted Talks: Clay Shirky: How cellphones, Twitter, Facebook can make history:

Via Twitter @JesperAstrom

Många saker handlar i grunden om individen – vår tolkning av världen och de situationer som uppstår runt omkring oss. Även när det kommer till ”verklighetsskrämmande” saker som teknik. Ja, kanske blir individen som grundbult extra starkt gällande när det kommer till den digitala kommunikationen – digital marknadsföring inkluderad.

För dialog via ettor och nollor är inte teknikdriven utan ett resultat utav mänsklig ”vardaglig” kommunikation och interaktion

Du kan vara tekniskt bevandrad, men för att förstå vad som sker på den sociala webben är det ”humana perspektivet” kanske viktigare. Vad som driver människor kan inte räknas ut med matematiska KTH-formler (eller förmodligen finns det massa fantastiskt genier som kan påvisa ekvationer för mänsklig lycka….) Bild.

Vad jag vill belysa är att dialogen på nätet drivs utav användarnas motivation och engagemang. Ur marknadsvinkeln översatt till att – företagets frågor drivs utav kundens motivation och engagemang.

Ur ett perspektiv som ”internetanvändare” smälter nätet och verkligheten samman. För här kommunicerar vi med ”riktiga vänner” av kött och blod. Vi gör i våra sinnen ingen skillnad på digital och det icke-digital kommunikation. Samma sak gäller för våra kunder – om vi ser det ur ett företagsperspektiv. Kundens beslut är ”verkliga” även då de fattas på webbaserade grunder. Kundens röst är lika stark trots att den är digital.

Borde då inte företag försöka riva de betongmurar som de smäller upp mellan digita- och icke digitala kanaler? Borde man inte sträva efter att föra samman sitt online- och offlineresonemag?

Jag tror såklart att vi är på väg åt det hållet. För när företag slutar att vara rädda för “allt det nya som händer”  - kommer de att se bakomliggande logiker – inse att det faktiskt handlar om individen. Om kunden. De tekniska tegelstenarna kommer då inte längre att användas för att bygga upp nya murar.

Med tiden kommer vi att se vad det handlar om – motivationsdrivna kundrelationer.

Du som läser det här tycker förmodligen att är nätet fullt av spännande möjligheter! Så försöker jag föreställa mej hur vi (webfreaks) kan upplevas - “från andra sidan”. & ofta kan en bild säga mer än 1000 ord. Lika ofta kan humor lämna ett starkt bidrag i sammanhanget…..!

Bild: Lifebeyondcode.com

För några veckor sedan skrev Christian på Disruptive.nu ett helt fantastiskt inlägg som han döpte till ”Jag älskar internet”. Christian inledde sin post med att beskriva sina prioriteringar i livet i form av:

”Många tycker jag är konstig och det är jag nog utifrån någon typ av normalkurvedefintion. Igår var det valborg och jag spenderade eftermiddagen med Jesper och diskuterade Google och internet. Ja, det blev nog längre än bara eftermiddagen om jag skall vara ärlig. För att förstå hur det fungerar. För att hitta grundbulten liksom. Jag gjorde hellre det än grillade och försöka impa på tjejer. För att jag älskar det….”

Själv är jag obehagligt villig att hålla med. Speciellt när 95% av mitt sociala umgänge är starkt obekanta med termer så som css, seo, serp:ar och PHP.

För hur ska man på ett rimligt vis förklara en sådan banal sak som motiven bakom sina semesterplaner - för någon som inte delar ens passion för nätet?

1. Jag ska åka ut och campa (sova i tält) med 300 andra webbgeeks – där syftet är att prata internet i flera dagar (Sweden Social Webcamp). För mina semesterpengar? Ja, det är korrekt.
2. Ja, jag kommer att avsätta 4 ledighetsdagar för att åka till Köpenhamn T&R & gå på en webbkonferens som heter Reboot. En sån där vanlig konferens med fralla i pausen? Tja, jo, det kan man kanske säga….
   

Ett snabbt svar kan omöjligt lämna en förnuftig förklaring till alla de timmar jag faktiskt ägnat åt ett digitalt utforskande.

Så springer jag på en bloggpost som i de flesta avseenden går direkt emot vad jag tycker och tänker om nätet – eller kanske framför allt vad jag KÄNNER för nätet:

The Internet Is Full of Shit – Paul Isakson

Några citat:

”In reality, most of these posts are nothing but over-stated and highly-dramatized prattle designed solely to spark a link-fest among the chatterbox that is Social Media.”

“Due largely in part to wanting to be the first to impart some “piece of wisdom” or worse, create a post for no other reason than to drive traffic to their blog/site, the web is being filled with bad advice and crap thinking by people who have dubbed themselves “strategists” or “experts” of some sort.”

“…we are creating a culture where getting short term attention for oneself is of higher value than being thoughtful, gaining real knowledge and improving the way we approach marketing as a whole.”

Jag lägger ut artikel ”The Internet is Full of Shit” på Twitter och får genast en kommentar utav Nikke:

& visst är det så. Kloka ord.

Av någon märklig anledning känner jag dock mig ”lättad” av varje ord jag läser i Paul´s post. Jag känner någon märklig form av ”befrielse” av insikten att internet avspeglar ”verkligheten”. Som att jag inser att den jag är förälskad i också har sina fläckar. Eller när jag, likt en tonåring, förstår att min stora idol faktiskt också är människa…..

För visst hinner verkligheten alltid i kapp oss förr eller senare.

Jag läser Paul´s bloggpost om och om igen.

Jag tänker att jag och internet kanske snart borde gå och förlova oss. För vi har sett varandras mindre charmanta sidor – men ändå är vi villig att ge av vår kärlek till dessa baksidor.

För jag väljer ofta att ligga sömlös för din skull.

Helt enkelt för att vi ska få vara tillsammans.

Kalla det gärna för underliga prioriteringar och klassa det gärna utanför normalfördelningskurvan. För en kärleksförklaring kräver ofta mer än 140 tecken. Låt oss istället ta en lunch så ska jag försöka förklara…..

Bild 1: Flickr cc, Bild 2: Flickr cc, Bild 3: Flickr cc.