Internetionalisering

Bild: geekandpoke.typepad.com

Visst har vi människor ett behov av att sätta saker och ting i ett sammanhang. För att på något vis få perspektiv på vad som händer och sker - så den värld vi lever i ska bli lättare att förstå. Eller kanske snarare upplevas vara lättare att förstå.

Vi skapar teorier och modeller kring det mesta. Människor med namn så som Maslow bygger upp “behovspyramiden” kring närhet, husrum och självförverkligande. Vi förstår utifrån modellen varför motivationen uteblir när grundbultarna i pyramiden saknas.

Sociala Medier är givetvis inget undantag. Kanske snarare är det så att JUST Sociala Medier kan behöva sin referensram för att vi lättare skall kunna förstå vad det egentligen handlar om.

Modeller som den ovan - döpta till “Social Media Landscape” eller motsvarande - kryllar det numera utav. Diverse ansträngningar att måla upp och mappa den digitala konversationen. Men dessa hjälper oss inte att förklarar varför saker händer. De identifierar inte underliggande drivkrafter.

Vissa väljer att förklara sociala medier likt ett “ekosystem” (bild ovan) vilket är ETT angreppssätt och kanske en ganska rättvis jämförelse!?

Vad vi kan konstatera är att saker förändras och att vi är många som försöker sätta fingret på denna förändring.

Larry Webber (”Marketing to the social web”) beskriver den marknadsbaserade övergången i följande steg:

• Steg 1: Massmarknadsföring – Uppstod i samband med nationella publikationer och den nationella Radion och TV:n.
• Steg 2: Direktmarknadsföring – Uppstod då vi hade möjlighet till direktkommuikation via mail, telemarketing och katalog.
• Steg 3: Sociala webben – Uppstod i samband med web2.0-tekniker. Logik där individen (kunden) har kontrollen. Individen sitter i förarsätet.
  

Ja, plattformen har förändrats. Logiken har förändrats. Men det är inte på grund av teknik eller metodik som vi engageras så av de sociala medierna. Det måste vara någonting annat som utgöra själva drivkraften bakom den bubblande kommunikationen.

Jag googlar på “Social Media” + Psychology och hittar en bloggpost jag finner mycket intressant. Dess författare, Doug Firebaugh, listar sju bakomliggande behov han hävdar driver vår sociala interaktion på nätet.

1. To be Acknowledged
2. To Gain Attention
3. To Be Approved Of
4. To Be Appreciated
5. To Be Acclaimed
6. To Feel Assured
7. To Be A Part Of

Egentligen inte helt olikt ett mingelparty. Eller en ansträngning att bli en naturlig del utav den nya mellanstadieklassen. En sammanfattning av vår strävan efter att hitta oss själva och genom diverse metoder signalera vår identitet. Helt enkelt vårt behov av att kommunicera.

& på nätet gör vi det genom skrift, ljud och bild.

(Bild 1, bild 2, bild 3 flickr cc)

För några dagar sedan satt jag som åhörare på Debate On - ett mycket spännande och underhållande initiativ! “Debate On är en verbal debattkamp mellan två vältaliga debattörer som har helt olika åsikter inom ett givet ämne.”

Den första duellen rörde mikrobloggar - “Twitter – Egotripp eller PR-blaj?”. Nikke Lindqvist och Brit Stakston möttes på scenen och det talades om företag som Twittrar. Två läger:

Nikke: “Min ståndpunkt kommer att vara att företagstwittrarna bör hålla sig borta medan Brit talar för dem.”

I sakfrågan håller jag med Brit. Jag har har inga som helst problem att “företag” följer mig på Twitter / Bloggy. Tvärt om tycker jag att det är mycket positivt att vissa företag visar sitt intresse och har förstått innebörden av “mikrokommunikation”.

I duellen lade jag dock min röst på Nikke. Helt enkelt på grund av en mer relevant retorik.

Brit byggde stora delar av sina argument kring “trivaliteten”. Hon skriver i sin blogg på JMW Kommunikation:

“Nikke argumenterade förstås för att det är personer man vill följa och hur viktig den personliga relationen är. Jag slängde då in mina bruna argument. Bajset. Med bajstwittrandet ville jag gestalta hur trivialt och privat det personliga twittrandet är.” (Bild från Brits blogginlägg)

Jag tycker att vi missar är en viktig poäng här - nämligen att det finns en stor skillnad i att vara PERSONLIG och att vara PRIVAT.

Den Personliga Twittraren delger tankar, länkar, information och insikter som intresserar och engagerar just honom/henne. Med en personling vinkel. Med en kommentar. Med en tillförd insikt. Eller helt enkelt bara på sitt sätt.

Den Privata Twittraren använder kanalen på ett annat vis. Här står privata aktiviteter och umgängen i centrum. Personen väljer att exponera delar av sitt liv - i mikroformat.

Vad är då intressant?

Själv väljer jag (www.twitter.com/judithw) att följa Den Personliga Twittraren. Människor som till största delen levererar “privata flöden” åker ofta ut ur min “Following-profile-lista” - helt enkelt för att det inte intresserar mig i det här sammanhanget. Men vi är alla olika!

& när det kommer till företagen?

Jag anser att företag kan finnas på Twitter i något av följande två former:

1. Företaget finns representerat via företagsnamnet och logga.
2. Via en företagsrepresentant - som i det egna namnet även talar för företaget och dess åsikter. En Personlig representant.
3. Via en företagsrepresentant - som i det egna namnet även talar för företaget och dess åsikter. En Privat representant.

Jag menar att företagens utmaning i mikrolandskapet handlar om att bygga relationer och visa sitt engagemang - oavsett om man väljer punkt ett eller två ovan. Utmaningen i att nå ut till kund (och icke-kund). Men att även lyssna och skapa dialog. Att leverera någon form av mervärde.

& i och med att vi stryker punkt tre ovan - blir problematik kring “trivial information” inte lika aktuell.

Nanobloggen - att kommunicera med 26 tecken eller mindre. Vi krymper ner mikrobloggandet ytterligare och förminskar samtidigt den matematiska benämningen på fenomenet.

“Not only can you nano-blog throughout the day on the site’s iPhone app, but you can also input your updates from other social media sites and have Flutter automatically cut them down to the 26 character limit….” Citat: Flutter Mocks You, Me and Our Microblogging Addiction - Mashable.

Vad jag tror om det hela?

“Jag är övertygad om att det här f…” (26 characters - end of message).

Se videon “Flutter: The New Twitter” HÄR.

Andra bloggare som tycker det här är lite kul:

• TKJ
• Kristofer Mencák

“First the Web, then email, then instant messaging and SMS all helped speed up the world we live in. Twitter made that rapid communication public and easier than ever for machines to mine for connections. Just as Facebook will never be Twitter because of the lack of clear access it offers outsiders to social data, so too does Twitter have its own limitations. A service called Status.net will launch in May that could overcome some of Twitter’s limitations and make a significant impact on the world we work in…….“

Läs mer om “Open Source microblogging platform for businesses” i Read Write Web - Status.net Could Point to the Future of Business Intelligence. Mycket läsvärd post - tack Mr E för tipset.

Bild - Flickr CC

Tänk om saker och ting gick att förklara på 140 tecken. Ja, tänk om även de viktigaste sanningarna fick allting sagt på ett par rader. Föreställ dig att Twitter-formatet vore det optimala för mänsklig kommunikation. & att ältandets dagar därmed vore förbi…….

Scott Monty skriver:

“One of the most common questions I get is “What’s Twitter?” And I’ve witnessed many experienced people explaining Twitter in more than a few sentences. I know, it’s ironic that it’s difficult to explain it in fewer than 140 characters…”

För när inte ens ett fenomen kan förklara sig själv på 140 tecken - innebär detta då att själva fenomenet säger emot sig själv?

Det har talats om “Twitter Pitch” i olika sammanhang”. Walter skrev för ett tag sedan att “The Elevator Pitch is Dead. Enter The Twitter Pitch”. Vissa lösningar mer kreativa än andra “The Twitter Pitch Contest - musicians can submit via Twitter; a “perfect pitch” about what their band sounds like in 140 character or less“, via Geekgirl.com. Den fåordiga pitchen duggar tätt.

För visst är det så att enkelheten och kärnfullheten kan vara det mest kraftfulla. Det återstår förmodligen att se om Mikrobloggens starka tillväxt får oss att skala av våra krusiduller och bli bättre på att komma till sak. Skickligare på att nå pudelns kärna.

Avslutningsvis,

Bilder: http://mysocialbuttons.com